jag skulle kunna göra nästan vad som helst...

för bara 10 minuter för mig själv....
och då menar jag för mig själv, inte när jag lagar mat, diskar eller kanske en gång i veckan duschar utan Signe sällskap....
jag menar för mig själv när Signe sover på kvällen, i en säng, på golvet, under köksbordet, bakom soffan eller vart hon nu skulle kunna tänkas sova som inte är på mig, helst på min högra arm så jag inte kan göra någonting i huvud taget....
just nu ligger hon på min vänstra arm och är helt hysterisk för att det är fel sida....

bara 10 minuter för mig själv vid pysselbordet utan att samtidigt bara sitta halvt ner, beredd att rädda den pryl hon för tillfället valt att demolera...

sen så skulle jag vara så nöjd så...

Hen????

Läste här om dagen ett reportage om en förskola som jobbade med (utan??) genus prespektiv. (heter det så???) De använde inte hon och han utan ett könsneutralt hen. De hade inga utklädnings klänningar i klassiska tjejfärger eller typsika "kill leksaker", alla dockor var färgade och alla böcker handlade om ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrar. Eftersom "vanliga" mamma, pappa, barn familjer var överrepresenterade i samhället. (jättebra med böcker om alla situationer tycker jag, men om man alltid plockar bort den "vanliga" familjen, blir då inte den "ovanlig och annorlunda" tillslut då?)

Alla har lika värde och tjejer och killar kan lika mycket och ska ha samma rättigheter vad det änn gäller....absolut!!! Killar får gå i klänning och använda läppstift medans tjejerna meckar med bilarna och leker sjörövare, om de vill. Pojkar kan vara söta och snälla och flickor tuffa och häftiga. Det skriver jag under på!
Men.....att för den skull inte kunna använda hon/han/henne/honnom utan att skriva om alla böcker/sagor/sånger och när man pratar med barnen till hen och hennom tycker jag verkar vara lite väl. Visst är det bra med jämställdhet, men om det går så långt att det blir så att man inte får vara hon och han längre då? Är det fel av en tjej att vilja ha en rosa klänning och av en kille att vilja leka med bilar? Det blir ju också lite knasigt.

Jag tror att om man (som förälder, släkt, vänner eller förskolepersonal) säger att det är ok att barnet leker med det den vill och klär sig som den vill så blir det nog bra ändå. Om man själv ser till att hjälpa sitt barn att få bra självförtroende och ger barnet möjlighet att utveckla sina egna intressen så kommer nog han/hon att klara sig bra, fast man kallat barnet lilla gumman eller lilla gubben som liten.

Jag har en dotter, för tillfället är hon ofta klädd i rosa, eftersom jag gillar rosa och hon passar i det. Får jag en pojke nån gång så kommer han säkert vara klädd i andra färger för det mesta. När Signe själv väljer kläder sen får hon välja de färger hon själv vill. Jag tror ändå det kommer att gå bra för henne, för jag tror att nyckel till framgång sitter i hennes personlighet, inte i färgen på hennes body eller att jag säger hon till henne ;-)

Lite svamligt skrivet, men ni kan säkert lista ut att vi inte ställs Signe i kö till den förskolan iallafall ;-)

Följ min blogg med bloglovin

Två kort

Här kommer 2 kort jag gjort den senaste tiden, ett till lilla Embla och ett till Lyra på hennes dopdag.
Ska se om jag kan vara så duktig att jag kommer ihåg vad jag använt för material också!

Stämpel Sugar Nellie, prickigt papper "life is beautiful", tag sizzix, bokstäver papermania, kantstans är martha stewart, den lilla stämpeln kommer jag tyvärr inte ihåg varifrån den är.

Stämpel sugar Nellie, papper med kronor magnolia, randigt papper dcwv, pearl maker, band, blommor och lilla stämpeln vet jag ej tyvärr.

Lyras dop

I lördags så döptes söta Lyra!!
Ett jätte fint dop med fin sång och massa gott att äta!
Och huvudpersonen själv var glad och go och log mot prästen och allt!

Tyvärr så var våran lill plutt krasslig och en riktig mammagris så E fick äran att sköta kameran...
vilket resulterade i att det togs typ 2 bilder på hela dagen :-( Inte slutade det hela så himmla roligt för oss heller, det blev ett nattbesök på barnakuten. Men Lyra blev döpt iallafall, och det var ju det viktiga den här dagen!!!

Blogg candy

Underbart fint scrappgodis hittar ni här :-)
Skynda er in och kika, det är sista dagen idag!

Slut på lugnet....

Min dotter har sen i slutet på förra veckan lärt sig att åla fram (det ser ut som om hon har sugproppar på händerna och drar sig framåt med hjälp av dem)
Och för var dag går det snabbare och snabbare...

Just nu sitter jag i scrapprummet och försöker göra klart ett kort, trodde att lillan skulle sova på filten på golvet (hon sov när jag lade henne där) men icke....

På ca 15 minuter så har hon
#dragit ut sladden till datorskärmen 2 gånger
# lärt sig öppna lådorna på mina hurtsar
# vält papperskorgen 4 gånger
# rivit ut flera blad ur en bok om pedodonti
# ätit upp -gissningsvis- 3 chipbords
# testat om det går att fästa scrappbooking blommor med hjälp av saliv stenhårt på pappas jobbväska ( det går det)
#demolerat alla mina fint skrivna lappar på lådorna i kryphöjd
# tuggat på min fot 2 gånger

japp....nu är det slut på lugnet....om vi någonsin hadde nått vill säga ;-)

Fotobloggen är igång igen....

Jag har dragit igång min fotoblogg igen
http://kelasdagar.blogspot.com/
än så länge håller jag på att lägga upp lite gamla bilder, och namnet 365 dagar kanske inte riktigt stämmer längre....
Mest bilder blir det ju på Signe så klart,,,,och det är också lite därför jag dragit igång den igen, för att släkten (de som efterfrågat bilder) ska kunna hänga med på hur hon växer...Går ju lite snabbare att slänga in en bild än att skriva ett helt inlägg så det blir lite som ett komplement till denna bloggen när jag inte hinner/orkar mm.

Rätt så mycket photoshopat blir det där med, än så länge rätt enkla grejer men övning ger färdighet så ;-)

Min dotter är en kanariefågel....

Igår åkte jag och mormor till Valdemars udde och samlade kulturpoäng. Signe fick förstås hänga med på ett hörn ;-) Och det var en stor hit! Inte för att hon såg några tavlor i huvud taget, de hängde i min ögonhöjd, i Signes ögonhöjd var det mer element, repavspärrningar och knäveck, men hon var nöjd ändå. Hon gjorde nämligen en upptäckt- museer är bra grejer, de är högt i tak och nästan tomma rum....vilket innebär att det ekar! Så hon tjöt av glädje genom två tavelutställningar och lite gamla möbler. Och folk tittade...kanske mer på henne än på målningarna ;-)

Vid ett tillfälle hör jag en äldre man säga "Har de kanariefåglar här?" "Nej" svarade en annan "det är den där bebisen som låter"....kanske dax att träna upp Signes basröst? För hon låter faktiskt mer som en kanariefågel än som en bebis! Hon kvittrar och piper mer än hon gurglar och "dadar".

I tisdags, på 8 månaders dagen, så var vi ner till BVC för lite mäta och väga och lite titta och undersöka i ren allmänhet. Tyvärr så hade det blivit en miss i tidboken så bvc tanten var på kurs (och vi fick gå dit idag igen) men lite mäta och väga blev det iallafall, dagen till ära. 7790 gram och 71 cm...Det är inga sknubbiga lårveck här inte!! På kvällen så hade vi besök av våran "utflugna" dotter Marika, hon kallar sig så...tror mest det beror på att hon vill ha mittenrummet för sig själv. Dotter eller inte, alltid trevligt att hon kommer hit :-D

Igår fick jag nån hushålls dille och satte igång att göra storkok med barnmat. Jag försöker laga så mycket mat jag bara kan själv till Signe, inte för att jag vill framstå som nån överduktig mamma (den som kunde se röran i vårt hus just för tillfället skulle tycka helt tvärt emot ;-)) utan för att jag tycker burkmaten är lite läskig! Mat med mejeriprodukter i som inte ens behöver stå kallt? Och allt smakar tomatpure...varför? Sen så äter vi inte halvfabrikat eller färdigmat själva, så då känns det ju lite knasigt att ge det till Signe. I alla fall.... i vanliga fall så brukar jag göra en omgång mat till henne (typ 4-5 portioner) med liknade ingredienser som vi äter just den dagen (äter vi fisk med potatis så passar jag på att göra fisk till henne med) men igår fick jag för mig att göra minestronesoppa till oss och 4 sorters mat till lillan. (sen var jag så slut att Erik fick ta han om röran efter allt rivande, skalande, hackande, kokande, mosande och mixande- och det tog honom gott och väl över en timme)

Här kommer iallafall recepten på Signes hemmalagade favoriter- jag har dock inga mått, jag höftar alltid lite som jag vill (än så länge vill säga):

Köttgryta:
Högrev i små bitar, kokas med ett lagerblad och några svartpepparkorn.
När det kokat en stund så lägger jag i tärnad potatis, morötter, purjolök, palsternacka och blomkål samt lite persilja. När det kokat klart så tar jag bort lagerbladet och pepparn och mixar det. Dock inte med kokvattnet eftersom det innehåller nitrat efter morötterna!

Laxgryta:
Kokar tärningar av lax, potatis, palsternacka och när det är nästan klart lägger jag till gröna ärtor och lite persilja. Mixtra.

Kycklinggryta:
Kokar kycklingtärningar med en hackad lök och lagerblad. Sen mixtrar jag ihop det med kokt potatis och majs (fryst) Man kan säkert koka det ihop också men jag har inte velat blanda den halvråa kycklingen med potatisen och det.

Och så den stora favoriten-blodpuddings mousse:
Koka tärningar av blodpudding i mjölk (precis så att det täcker blodpuddingen) mixtra. Blanda det sen innan måltiden med potatis, blomkål och morötter. Det är tydligen mums...fast jag har inte vågat smaka ;-)

Nått med pasta har jag inte lyckats så bra med ännu, så om nån har nått bra recept så tar jag gärna emot det! Ris har jag inte vågat mig på eftersom det verkar som om Signe är lite överkänslig mot det. Överst på min önskelista står just nu Josses barnmat iallafall, så att jag får lite mer ideer.

I kväll så tänkte jag mig på att göra ett kort till bror och Sussies lilla Embla som föddes i förra veckan och som vi ska åka och klappa lite på i morgon. När Erik kommer hem och tar över fröken bök (om han vågar sig hem i kväll efter gårdagens matkladdschock vill säga ;-))

nån är inte det minsta intresserad av att sova...

Klockan är 00:48, Signe har just somnat i soffan.
Ja, vi skulle köra lite "sova själv metoder" men just idag gick det inte så bra.
Istället sitter vi här, kollar in gamla komedi program på tv (vet ni att det kommer upp en ruta på tv6 när klockan är kring 04, där det står "du kommer nu att somna och när du vaknar igen så är det något bra på tv"- är det ett hån mot nattvakande småbarnsföräldrar???)
Signe blir iallafall 8 månader idag! Känns som om det var igår vi var på rutin ultrajudet och nu ligger hon är och tar upp halva soffan.

Sömnen ja, när hon var 2 månader ungefär så slutade hon äta på nätterna och sov hur bra som helst i sin egen säng. Eller, hon var nog närmare 4 mån när hon sov i den egna sängen, innan dess så låg hon ju i ett babynest mellan oss, men sov det gjorde hon i allafall som en stock.
haha...vänta och se du bara sa alla överentusiastiska mer erfarna småbarnsmammor jag träffade. Och ja, hon gick in i en utvecklingsfas för någon månad sen och kom ur den med en beslutsamhet att inte sova i sin egen säng längre, om hon ens skulle sova alla under natten.
(och jag sluddrar på som bara den här, för jag är så trött så jag har påsar större än en shopoholics shoppingbag under mellandagsrean under ögonen)
Så varje natt den senaste tiden har vi utkämpat ett krig här hemma.

Jag har lagt henne i sängen, med alla diverse sovtillbehör så som kaninen, trasan, nappen och speldosan och gått igenom alla de vanliga sovrutinerna och hon har blankt vägrat. Tillslut när hon skrikigt upp sig högre än mount everest och maken har kastat ilskan blickar på väckarklockan och suckat så har jag plockat över henne till mig, lindat in henne och då har hon somnat tvärt. När jag tror att hon nått djupsömn så flyttar jag tillbaka henne till hennes egen säng. Där sover hon sött i 10 minuter, sen vänder hon sig till mage, får huvudet ner i kudden, vaknar av att hon har svårt att andas, lyfter på huvudet och vinglar det fram och tillbaka eftersom hon är så trött att hon inte vet vad hon heter till hon slår huvudet i sängkanten och blir tvärilsk. Så börjar vi om igen....Tills jag inte orkar mer och kaputilerar och låter henne sova tryckt mot mig resten av natten och så ligger jag där sen som i ett skruvstäd, försöker få ha täcke på mig för jag fryser och signe sparkar av det för hon är som en kamin, katten ligger staxt nedanför och muttrar lite och maken på andra sidan av mig . Då, i den stilla natten brukar jag undra varför vi inte köpte en säng stor som en fotbollsplan och inser att vi definitivt måste byta säng om vi ska skaffa ett barn till nån gång, eller banta katten rejält (och det vet ni ju hur bra det går) för vi kommer helt enkelt inte få plats. Eller så kanske jag helt enkelt ska krypa ner i spjälsängen själv och låta resten av familjen sussa sött i den stora sängen?

Nu sover Signisen iallafall sött i soffan och jag ska försöka flytta upp henne till sängen, jag vet att det inte kommer att gå, inte för att jag är pessimist, utanför att jag är realist just nu, men önska mig lycka till iallafall....
Och om ni ser en zombie vandra runt i de norra förorterna inom de närmaste dagarna så kan ni väll sätta en adresslapp på mig och posta mig till "sängen, kaosvägen 14" tack!

God natt och sov sött nu!!!