Hur tänkte de nu?

Nu får ni ursäkta mig, men nu blir det småbarns prat här..
och såna där detaljer som man inte ens tänkte på när man hängde i högklackat och uppiffad till tänderna på krogen för några år sen...

Men...ja, som det framgått tidigare i bloggen så har vi sjukstuga här hemma. 6e dagen med feber för Signisen nu, och hosta och snor och snörvel. Roligt så in i tusan.
Det matvägras, drickvägras, blöjbytevägras och vägras lite allt möjligt helt enkelt.
Framför allt så vägras det att ta astmamedicinen. Vilket inte är så där himlans jätte bra. Så igår fick vi ta en sväng till barnakuten (mycket mer spännande än att hänga på syfestivalen som annars var dagens plan) för att få lite starkare grejer. (som för övrigt smakar som nån dåligt gjord vodka lemon drink....där kommer mitt första "hur tänkte de nu?" Dåligt gjorda vodka lemon drinkar är ju verkligen en stor barnfavorit?)

Iallafall.....läkaren på akuten sa att vi skulle byta ut alvedonet mot ipren , eftersom alvedonet inte ger någon direkt effekt på febern. Sagt och gjort, skickade iväg maken på ipren jakt.
Men....här kommer mitt andra "hur tänkte de nu?"
Alvedon suppar - finns i olika storlekar, nr 1 ytte pytte liten för barn mellan 6 - 10 kilo, nr 2, lite mindre ytte pytte liten för barn mellan 10 - 15 kilo osv
Ipren suppar - en storlek för barn mellan 6 - 30 kilo (typ) och väger barnet under 15 kilo så ska man dela suppen (superlätt att klippa i en liten liten hal sup med en skrikande unge på andra armen) Och sen när man äntligen lyckats dela den där lilla hala rackaren på mitten (eller iallafall det man tror är mitten) så ska man lyckas sätta den där den ska vara helt enkelt.... vilken inte går för nu har den blivit för liten och helt demolerad av ens förtvivlade delningsförsök.

Och 20 månaders barn är ju inte direkt kända för att vara samarbetsvilliga när man ska köra upp saker i dem....

Men den hjälpte iallafall.....
eller så var hon bara helt slut efter 45 minuters brottningsmatch...vad vet jag.....

Har inte blivit så mycket bloggat denna veckan, vi har ju sjukstuga här hemma, och så himla skoj är det ju inte att läsa om det och så mycket annat händer det ju så klart inte när man bara sitter hemma.

Men idag (och alla andra dagar denna veckan) går mina tankar till en mycket kär vän.
Hon genomgår just nu nått som ingen människa (och framför allt inte hon) skulle behöva få uppleva. Det överskuggar ju det mesta som händer här hemma i sjukstugan.

Massor med kramar till henne från oss och så några kramar till er andra när jag ändå är på gång!