måndag 7 juni 2010

Förlossningsberättelsen och veckan efteråt....

Så, nu kommer den utlovade förlossningsberättelsen och lite om tiden efteråt, på BB och Neo.
Jag ska inte gå in på alla blodiga och jobbiga detaljer här....det tänker jag bespara er....för det finns blodiga detaljer, det lovar jag :-o
Men lite antydningar blir det ju så klart....så om man är känslig kanske man helt enkelt ska bläddra ner och kika på bilderna på sötnosen istället.....eller invänta nästa virriga inlägg ;-)

Måndagen den 17 så misstänkte jag att jag läckte vatten, lite pyspunka så att säga, ringde till förlossningen med de sa att det skulle lukta sperma annars var det inget. Så enkelt så.....inte för att jag brukar gå omkring och lukta på sånt, så vi, jag och maken tog ett gemensamt beslut att "nä, det luktar inte sperma" och vi gick och lade oss istället.
Vid 01:18 vaknade jag av "mensvärk" och kunde inte somna om. Väckte maken och ringde till förlossningen igen, fick rådet att ta en alvedon och gå och lägga mig igen. För alvedon hjälper ju mot allt *fnyser lite*. Försökte sova lite granna, men värken kom bara tätare och gjorde ondare. Låg med vetekudde och maken klockade. Värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum så vi ringde in igen och fick komma. Eftersom det "var för tidigt"...jo, visst....berätta inte det för mig tack, säg det till bebben där inne istället ;-)

Panik packade lite bb-väska, hade påbörjat en lista kvällen innan som tur var. Försökte också läsa lite i alla miljoner böcker om vad man behöver ha med sig samtidigt som jag med böjd rygg och vetekudden i högsta hugg skulle hitta just den bodyn som jag ville att bebben skulle ha på sig när vi åkte hem sen. Lite lustigt, för samtidigt så fanns det inte i min värld att vi skulle kunna få en bebis nu, det var ju 4 veckor kvar och dessutom så skulle jag ju gå över 2 veckor så :-o

Åkte in till Danderyd vid halv fem, på väg till bilen så kom niagarafallet, ingen tvekan där inte om att det hade gått hål på ballongen, fast jag var fortfarande övertygad om att det var 6 veckor till som gällde. Som tur var hade jag tagit med en handduk i alla fall och E konstaterade lugnt att "det var tur att vi tog bilen med lädersäten, och inte den med tyg i" Kom in klockan 5 och fick sitta med ctg:n i en timme. Fick lite juice och en barnmorska kom in och pratade lite, mins dock inte vad hon sa....Sen blev det skiftbyte och jag fick byta om till rocken och de tjusiga nättrosorna tur det, för mina kläder var genomblöta. Den nya barnmorskan hade vi haft som föreläsare några veckor tidigare, men det kopplade ju inte jag, utan väste till Erik när hon vände ryggen till "varför känner jag igen henne.....hon är filmstjärna va? Vilken film har hon varit med i" ;-) Började med Tensen, den funkade bra tycker jag. Lite krångligt bara för att jag låg på rygg och rörde mig och då rullade plattorna ihop sig och jag fick stötar och så skulle vi rätta till den och ställa in den igen, men annars så var den bra.

Nån gång kring 8 halv 9 så gjorde barnmorskan en undersökning och jag var redan öppen 6 cm!!! Vi som trodde på 1 typ om någon i huvudtaget! Hon satte även en skalpelektrod på bebin då ctg:n bara tappade bort den hela tiden (hur nu en bebis instängd i ett minimalt utrymme kan försvinna!). Fick börja med lustgasen. Underbart :-) haha...svårt att beskriva den känslan, men så full har jag inte varit sen tonåren! Minns att jag låg i sängen med sandsäcken under benen och försökte fokusera på klockan på väggen, som var sådär lagom suddig. Jag hade ju både tid hos barnmorskan på MVC och vattengyma senare på dagen och det ville jag ju inte missa!

Vid halv 10 tiden ungefär (min tidsuppfattning är lite skev) så ville barnmorskan att jag skulle sätta mig på en pilatesboll, vilket tydligen är på modet nu för tiden . Hon hjälpte mig ner på den och gick sen ut ur rummet. Där nån stans så försvinner det mesta av mitt minne, kanske lika bra det ;-) Det blev för stort tryck ned¨åt och jag fick en enda lång värk som varade tills dess att jag började krysta straxt före 12. det enda jag mins är att jag skrek som bara den i masken. Tydligen så hade skallpelektronen lossnat två gånger och de hade satt tillbaka den, och fått baxa upp mig i sängen igen, har jag hört berättas ;-) Sen så fick jag börja krysta och de tog bort masken från mig (elakt eller hur!!!!). Krystade i en timme ca, liggande eftersom jag inte kunde flytta på mig. Fick hålla en handduk och barnmorskan drog i, varpå undersköterskan säger "släpp inte handduken nu, för då har vi ingen barnmorska längre" :-D hahaha....vart lite frestad kan jag säga, som om det skulle ha hjälpt mot det onda ;-). De tjatade på mig att andas och jag mins att jag sa att "men jag har ju inte läst det kapitlet i boken ännu".

Sen så fastnade bebin lite och det blev ännu mera tjat om att andas på rätt sätt men jag mådde så illa och var så törstig så jag fick inte till det. Efter att ha meddelat någa gånger att jag inte tänkte vara med längre (i mitt huvud så var det fullt möjligt att bara sluta det hela och gå hem och dricka en kopp the) så beslutade barnmorskan att det skulle klippa eftersom hon inte kom ut. Hon vände sig bort och jag tänkte att nej, något klipp blir det inte och tröck på som bara den och Signe kom ut i ett enda svep med en massa vatten så det blev helt blött på golvet
Fick sy en hel del hit och dit, lite som ett större korsstygnsbroderi eftersom jag inte lyssnat så bra på vad de sa ;-) Tyckte dock att bedövningen då gjorde så fruktansvärt ont så jag bad att slippa den

Signe vägde 3170 gram och var 49 cm lång. Så hon var stor för sin ålder Vecka 36+2 föddes hon i. Efter att jag duschat, vi fått fikabrickan och maken fått mata henne lite med extra mat så flyttades vi upp till bb -avdelning. 16. Vi låg där i 2 dygn och det var ett himla spring med personal hela tiden, som ett maraton ungefär. Signe ville inte riktigt äta och personalen var där hela tiden och drog och hade sig. Kände mig som en mjölk ko utan mjölk på en försöks gård ungefär ;-) Samtidigt så började hon anta en mer morotsliknade färg och ett stort intresse för att sova.... På torsdag förmiddag på var det dax för läkarundersökning och då såg de att hennes tungband var för kort och det var därför hon inte kunde äta ordentligt. men det fixade de till direkt.

Efter undersökningen så fick vi snabbt packa ihop och flytta till hotell BB. Där fick vi bo i ett dygn. Inte riktigt rätt ställe för oss med en liten gul tjej som inte ville äta....
På fredagsmorgonen så tog de ett blodprov på Signe och det visade sig att hennes bilirubin världen var skyhöga och det blev att akut flytta oss till Neonatalavdelning 21. Vilket paradis!!! Att få komma upp dit var som att komma till himmlen De var så proffsiga och vänliga!!! Vi fick den hjälp vi behövde direkt. Signe fick sola och tillmatas, vi fick hjälp med amningen och de kollade henne noga. Super bra!!!! På söndagen så fick vi åka hem på permis och komma tillbaka varje dag för nya kontroller. På onsdagen när hon var en vecka och en dag gammal så hade hennes världen äntligen sjunkit under solnings gräsen och hon hade vänt i vikten, hela 3018 gram och vi fick åka hem på riktigt

Har i efterhand, efter att ha gått igenom journalen med min mvc barnmorska fått veta att det troligtvis var en infektion som jag haft under hela graviditeten som ökat i "styrka" eller vad man ska säga, som tog hål på hinnorna så att förlossningen startade. Fick även bekräftat att jag hade en ovanligt snabb förlossning, men inga detaljer här som sagt var ;-) Kan bara konstatera att om vi skulle skaffa ett barn till så tänker jag bo utanför förlossningen långt innan jag känner första antydan till värk, så att jag hinner in innan bebin kommer ;-)

Idag var vi förresten till bvc och mätte och vägde Signe...hela 3505 gram och 52 cm....här spar vi inte på krutet ser ni....hon kommer vara 2 meter lång om ett år om det fortsätter så här!!