fredag 13 maj 2011

Ett litet prov kan rädda liv....

Ramlade in på en blogg....en sån där riktigt ledsam blogg om ett litet barn som inte fick någon chans att leva. Inte bra läsning för en över sentimental mamma som jag!
Jag kan ju inte låta bli att läsa förlossningsberättelser heller, på nått konstigt sätt så dras jag till dem. Kanske jag borde ha blivit barnmorska? Har långt innan Signe föddes läst allt om det som jag kommer över och inte har det lugnat ner sig efter att man själv gått igenom det heller kan jag säga ;-) En unge i minuten på tv4 följs slaviskt. När jag såg senaste avsnittet så fick jag lite rysningar i kroppen, en av förlossningarna där var rätt så lik min egen tyckte jag, eller iallafall valda delar av den och jag fick lite flachs(???) backs.

Men iallafall....denna blogg som jag ramlade in på, en hemsk berättelse om en liten tjej som var helt frisk och en graviditet som var helt normal. Men under förlossningen gick allt fel då navelsträngen brast (en sjukdom/komplikation) och den lilla flickan dog. Velamentös insertion heter det tydligen och är 100% dödligt vid en förlossning. Detta kan upptäckas med ett vul men kollas inte idag för att det kostar för mycket pengar. Upptäcks det innan förlossning så blir det kejsarsnitt och är absolut inte farligt på nått sätt förstod jag det som. Men som sagt var, man kollar det inte för det kostar pengar att kolla.

Lite så är det ju med GBS infektionen som jag hade med,(nu jämför jag ju inte det som hände oss med att förlora ett barn, absolut inte, men själva principen, att man väljer att inte göra ett test bara för att spara pengar) det som krävs för att kolla det är ett urinprov. Inga stora grejer, kan ju inte kosta så många kronor heller tycker jag. Men det kollas inte heller hos gravida om man inte starkt misstänker att man kan lida av GBS.
Detta trotts att det är ganska så vanligt (ca 30% av alla gravida) och trotts att det kan få väldigt allvarliga följder hos barnet (blodförgiftning och hjärnhinneinflammation och i värsta fall vara dödligt, samt orsakar prematura födslar som i sin tur kostar en himla massa pengar då det blir en lång vårdtid för barnet)

Min GBS hade inte upptäckts om jag inte fått en annat komplikation i vecka 13 (eller ja, den kanske hade upptäckts senare, det vet jag ju inte) och trotts att jag åt flera antibiotika kurer under min graviditet så kände jag egentligen aldrig av den, och de saker jag kände är sådana grejer som man kan ha annars också som gravid.
Jag är iallafall lycklig att det upptäcktes i vecka 13, så att jag hann få antibiotika då och vid flera tillfällen senare också, skulle ju haft en kur helgen innan hon föddes med, men det missades och därför kom Signe förtidigt. Om GBS:n inte hade upptäckts så kanske hennes resa hade slutat långt tidigare än vad den gjorde. Kanske redan innan vecka 24 (då man kan rädda barn). Kanske nån gång i mitten av graviditeten och hon hade behövt långdragen vård på neonatal avdelning och kanske fått en massa problem till följd av sin förtidiga födsel. Kanske hade hon kommit när hon kom ändå, men jag hade inte fått antibiotika under förlossningen och hon hade fått hjärnhinneinflammation och inte klarat det. Hemska tanke!!!

Som det blev nu så klarade hon ju bra av att födas några veckor tidigt, dock så hade vi ju en vårdtid på över en vecka. Hade hon stannat i magen så hade vi säkert bara varit inne i nån natt. Men bara den kostnaden som blev för hennes vård på neonatalen borde ju mer än väll ha täckt ett antal GBS prov och sparat oss den upplevelsen. Kan man tycka, men vad vet jag om vad alla skattepengar går till ;-)

Skickar en tanke till den lilla flickan och till hennes föräldrar som så tragiskt miste sin lilla dotter. Och till den lilla lillebrorn eller systern som snart ska komma. Håller alla tummar och tår för att det ska gå bra för dem den här gången.