måndag 7 februari 2011

Tack gode gud för köpta kläder...

I förra veckan så satte jag igång med ett projekt som egentligen påbörjades i september, nämligen en klänning och ett par byxor till Signe. Och nu är jag "klar" eller vad vi ska kalla det...

Det hela började med ett besök på syfestivalen i Borås med Johanna.
Där hittade jag ett sååååååånt fint tyg, i mys velour, brunt med turkosa blommor och så ett randigt i samma färger. Det skulle ju bli världens sötaste kläder till Lillan.
Jag såg det ju precis framför mig. Jag visste ju precis hur jag skulle göra, alla små detaljer, fina sömmar, raka sömmar, rätt storlek och bara så himmla fint...och nu var det verkligen dax att sätta igång, för jag köpte ju inte hur mycket tyg som helst och Signe hon växer ju som om hon gick på anabola eller nått...

Men.....jag glömde ju en ytte pytte detalj, en som jag ungefär 2-3 gånger per år glömmer, JAG KAN INTE SY!!!! jag kan inte sy i huvud taget....en raksöm på 5 cm blir på nått konstigt sätt mer likt alperna än skåne....hur jag än mäter och markerar och mäter igen...

Och inte har jag några mönster och inte kan jag några tekniker eller vad man ska säga.
Och trotts ett förarbete som kan liknas vid något man borde få nobelpriset för så sitter jag nu här med ett par randiga byxor, lite sneda i benen, lite olika långa på höger och vänster sida, smala nertill och stora som jag vet inte vad upptill....Signe kommer, om hon har smala underben vill säga (och det har hon ju, det är inte för inte hon kallas för pinnen på skoj) att kunna ha dem som kortbyxor nån gång 2015. Till det har vi en klänning, med två sneda fickor, synliga sömmar, lite olika långa axelband och konstigt fastsydda trycktknappar som knappt går att få upp, som hon kommer kunna ha för typ 2 månader sen...eftersom den på nått underligt vis har krympt under sömnadens gång...

Ja, jag slet mitt hår, svor och muttrade, fick Johanna att lova, dyrt och heligt att slå mig hårt i huvudet med nått valfritt föremål om jag någonsin sa att jag skulle sy nått igen..
Jag borde faktiskt utrustas med nått slags larm när jag går in i en tygbutik...typ stora blinkande lampor som sätter igång så fort jag försöker köpa tyg....så att personalen istället för att expediera mig kan ringa efter hjälp, en hjärnskrynklare som får mig att upprepa mantrat "jag kan inte sy, jag kan inte sy, jag kan inte sy" vore bra....

Men, inget ont som inte har nått gott med sig iallafall....
jag är numera mästare i sprättnålsföring och jag kan, varje gång Erik protesterar mot mina klädinköp till Signe, vissa dessa plagg och säga "vill du att din dotter ska se ut så här? Vill du att hon ska gå omkring i dessa trasor???"

Tack gode gud för köpta kläder....annars skulle stackarn se ut som en trashank...

nä.....om man skulle ta och sy en ny sittdyna till barnstolen kanske????

6 kommentarer:

fante sa...

Du är inte alls så dålig på att sy som du tror! Det där är ju jättefint! Sedan är det svinsvårt med mönsterpassningen när man syr i randigt tyg. Jag svär varje gång och lovar mig dyrt och heligt att inte göra det igen.

AnkieG sa...

Ser ju superproffsigt ut...

linatias.com sa...

Nu är du hård mot dig själv! Det ser jättefint ut. Tror knappast att Signe protesterar :)

Kram

kela sa...

Tack för alla fina kommentarer, dock så borde jag kanske lagt ut en närbild på dem istället....denna gör inte plaggen "rättvisa" om man säger så ;-)

Helena sa...

Men! Superfiint ju! Jättesött=) Jag är asdålig på att sy.. Önskar jag kunde! Önskade mig en symaskin i julklapp, men ångrade min önskning efter en timme=D Kanske till nästa jul...

kela sa...

helena: haha....det är bara att öva...och fota det man sytt på långt håll så syns inte skavankerna ;-)